Publicerad den Lämna en kommentar

Har du tatt med dig symaskinen?

Nej, det är en gitarr-förstärkare, svarade jag den vänliga damen. Vi skrattade.
Scenen utspelade sig idag, 22 september i Kalmar, Folkets Park. Vilket fint område med gamla träbyggnader, paviljonger från sekelskiftet, tänkte jag. Jag tänkte också på Ole Rasmussen, min älskade kompis som föddes i danska Ålborg, spelade gitarr i hela Norden och sen jobbade på SVT i Malmö 40 år. Han lärde mig så mycket, musikaliskt/tekniskt. Bland annat att man kan vända på orden och säga stafärkare. Stikrofonmativ hade jag ju också med..

När jag anlände Kalmar idag, strömmade dragspelsmusik mot mig. En hel orkester. Lät bra, men dansbanan var tom, folk satt inne med kaffe & korvar; det var höstigt ute. När jag vänligt frågade när dom skulle sluta spela, var svaret kl 15. Klockan var 13.30 och jag var bokat för spelning på samma scen kl 14-14.45. Något logistiskt hade gått fel. Jag blev skit-stressad och kände mig ovälkommen. Men den ena arrangör av dagens event, pratade med den andra, och efter ett tag löste det sig.
Hur skulle jag kunna spela efter en så obekväm start? Jag brukar tappa ackorden på golvet när något sånt händer. Jag bad till Gud.
Snälla folk satte upp stolar på dansbanan och plötsligt hade jag en riktig publik; kaffe- & korvfolket hade kommit ut – jag kände mig absolut välkommen! Jag sjöng, berättade och spelade ‘som aldrig förr’ – och missade inte ett enda beat!
Efteråt var det fler som bad om mitt visitkort för att deras förening bokar levande musik.

Och hur gick det med symaskinen? Jo, jag hade tatt rätt apparat – även om dom kan förväxlas, men jag berättade om min BrickbandsFabrik och mitt Brickband.Museum och det väckte intresse.
Fodralet till min gitarr-stafärkare är sytt av återvunnet tyg klockan midnatt för ett tag sedan. Det funkar.

Mycket i livet är en kamp, men man vinner ändå 🙂
Malene på BrickbandsFabrik

Uppdate 23/9 2021:
Du kanske tänker ‘Detdär var väl ingenting..’ Och du kanske har rätt. Alla har vi våra olika gränsar för vad som tar kraft. Till min historia hör också att på väg i bilen fick jag stanna ett par gånger och äta lite druvsocker, småkakor samt justera insulinpumpen för att blodsockret inte skulle falla ytterligare nu när jag skulle jobba fysiskt. Att jag sen blev skit-stressad, gjorde att blodsockret steg väldigt mycket och hittade taket sent på kvällen. Denna morgonen efter, har det stabiliserat sig, men utsvängen gör att jag är så trött, så trött.
Eftersom jag har både 2 st frozen shoulders och artros i handled och fingrar, är det en utmaning att bära en stafärkare fram, upp och ner o tillbaka – och att överhuvudtaget spela gitarr. Men jag gör det ju ändå!!
/Malene

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.